Begravningsakten
Pappas begravning ägde rum den 29 mars 2005 i Saxemara kyrka. Solen sken och himmelen var blå. Officiant var Kerstin Wigren och organist Agneta Ljungström.
Det var en vacker ceremoni om man kan säga så om en begravning. Hela koret och altargången var full av blommor. Pappas kista var av ek med fina beslag. Pappa var klädd i jeans, seglartröja och seglarskor.
Kyrkan var fullsatt av svartklädda människor med tårar rullandes nerför kinderna. Vi hade en manlig solist som sjöng Björn Skifs "Håll mitt hjärta" och Ted Gärdestads "För kärlekens skull" och tillsammans sjöng församlingen tre fina psalmer med ljusa budskap. Prästens ord om pappa var vackra och hon hade verkligen hittat just de saker som "var" min pappa.
Det var många fina tal vid kistan, jag var först ut med mitt tacktal till pappa. Ingen (utom Darren) trodde att jag skulle klara det men det gjorde jag, för pappas skull. Han ställde upp så fint för mig på mitt bröllop så jag kände att jag ville göra det för honom, vara lika modig och stark som han.
Minnesstunden
Efter avskedet i kyrkan var det minnesstund i församlingshemmet, den var fin. Alla kom fram och kramade oss och sa fina saker. Vi hade fixat ett speciellt litet bord för pappa med 10 röda rosor, ett ljus och ett fint foto när han kör båten till sommarstugan på Saltärna. Vi hade även lagt fram en kondoleansbok där alla som ville fick skriva en sista hälsning.
När prästen fick se alla telegram hon skulle läsa sa hon "jag har aldrig under hela mitt prästliv sett så många telegram på en begravning", det var hela 35 st och inte vilka telegram som helst utan vartenda ett var en gåva till Cancerfonden med en sista hälsning. Vi hade möjlighet att öronmärka alla pengar (14.700 kr) som skänktes till forskning inom just den cancer som pappa hade, fantastiskt.
Sista önskan
Pappas sistan önskan var att hans aska skulle spridas på Saltärna, eller i havet utanför, en vacker sommardag...
